25/8-08 Lyssnar ...
25/8-08 Lyssnar på dig
Hon hoppade ut genom fönstret
Fönstret spottade ut henne
Hon föddes genom fönstret
Krängde sig igenom
Ramlade igenom
Såg inte ens att det var ett fönster
Gick igenom
Öppnade sakta och hoppades att den halvtrasiga fönsterkarmen inte skulle ge ifrån sig allt för mycket ljud
Hon slängde sig igenom glas garderad med gardiner
Och han stod nedanför och tog emot
Gräset fångade henne skrattande
Hon fick resa sig upp med skrapade knän
Hon låg kvar med ansiktet nedåt
Hon låg kvar för hon kunde inte sluta titta på stjärnorna
Hon dog
Nästan
För livet
Tänkte hon
Förseglade brevet med din för evigt
Förseglade brevet med en suck
Förlåt mig men kom för guds skull inte och hämta mig
Med mod i hjärtat och dårskap i skallen
Tron på att det väntade ett liv runt hörnet
Horder av fötter klackar som skrattar svänger över parkett golv
Du får ju alltid skjuts hem du
Artig klapp på kind och lätt kyss på hand svänger klack om och lämnar drömmar att vävas
Nätter som avbryts av bankar i väggen
Och du stiger snällt upp och fäller upp kragen och tar syster under armen
Men du lever för ljumma kvällar som snurrar runt dig
Allt snurrar runt dig
Så vackert
Så fort
Stora ögon följer stora stjärnor på stora skärmar
Och det talas om Amerika
Och en vän försvann till reykavik
Huvuden fulla av drömmar
Ditt huvud skrämmande tomt
Du ser till hjärtat ditt
I Karlstad finns familjen
Och minnen om hur du gjorde världen bättre
Trots protester
Men du gjorde det
Trots sparkar och höjda röster
Redan då var du mamma, mormor, mormorsmor
Vad tar staden ifrån dig
Är du i staden eller staden i dig
En stad ruvar historier
Och en av dem glömmer du aldrig
Hon låg på högen utav en likhög
Och folke bernadotte räddade henne
Han såg henne såg att det fanns liv kvar
Trots att de hade dödat allt i henne
Hon satt på spårvagnen kraxade som en kråka
Hon var så rar
Hon kraxade som en kråka
Det är som att det är de två ytterligheterna numera
Du fårstår inte
Man brukade ta i hand
Nu är det kramar
Älskar i passion
Skjuter varandra
Brustna hjärtan skjuts genom luften
London och alla andra
Städer
sover
Nattvakter
Folkyra
Folkmord
väckelse
Vad händer
Hon satte ned foten, svart klack och snörning och började räkna stegen, baklänges, plötsligt flög hon fram. Hon fann att runt varje gatuhörn fanns en ny stad och ett nytt jag.
Jaget jagas.
Och runt hörnet hittade hon honom. Ett med staden, en ikon, en hög med skräp, ett lik som levde. Hon tyckte att han var vacker, han tyckte nog ingenting, acid kyssen hade ännu inte lämnat hans radar.
Men på något sätt så passade hon inte in, hon var för snabb för denna gata, alla verkade röra sig i en slags symbios av bakfylla. Så hon svalde romen. Och staden växte framför hennes ögon. Som en bok man äntligen kommer in i.
En tom stad ekar, en full stad ger ekon. Vi är fulla i staden, staden fyller oss.
Men det var folket som betydde något.
Kille med lugg sneglar under. Smiths säger han, konstaterer, provocerar gör hon som håller takten. Lila tuppkamm svajar förbi. Guldscarf i ögonvrå, rosa prassel, no hassel. Två vänner tog sin låtsaskrabba på promenad, läppar möttes. Och prat du redan hört så många gånger tvingas du lyssna till igen. Men det gör ingenting för du gillar rösten.
Har du någonsin följt röken ifrån en rullad golden virgina? Långsamt medan du hör folk prata runt om dig. Eller suttit på en bänk och betraktat en scen där två pundare skriker på varandra? Du vet att hur mycket de än hatar varandra, så är de lojare till den andra än den bästa hund. Det är som att staden har bestämt det. Staden födde dem. Och slukar dem.
When I said, I said I die for you.
Och folk som ramlar
Han ramlade av scenen slog en kullerbytta, reste sig, svingade mikrofonen, tog en titt på den tomma gin flaskan och tänkte den är ju i alla fall halvfull. Och jag visste inte vad jag skulle säga till dig. Vi stod där och lät tystnaden tala. För den talar ju så jävla mycket bättre.
Öl rinner längs sidenklänning. Asfalt kall under bara ben. Om han bara såg mig. Catwalk. Ingen catfight. Han är hennes. Fast i hemlighet min.
Vi tillhör alla någon. Till och med gatan. Gatan vandrar mainstreem snart. Jag tog tillbaka den för varje öl jag drack men de andra var tätt inpå mig. Flåsade mig i nacken.
Och folk kastar sig ivägen för dem. Eller ur vägen. Och hittar nya platser. Döper nya gator. Förstå mig inte, du är inte en del utav the wonderful bohemian revolution.
Walk in my shoes. Ta ett varv i mina skor. De är slitna men värmer dig och de hittar vägen. Det är sant jag ljuger inte. I går slutade jag ljuga. Då fimpande jag den sista osanningen och stampade och kvävde den.
Folk kan ta vad som helst ifrån en. Och du kan tjata på dem, beg them att ge det tillbaka men de kommer alltid att förneka, neka dig.
Plötsligt händer så mycket. Eller så lägger du bara märke till så mycket mer, blindlappar avslägsnas, och du spärrar förfärat upp ögonen
För plötsligt försvinner all färg, lampornas blixtrande ekar längre och längre bort ifrån dig, folks röda skrattande babblande munnar färgas gråa och ut ur dem väller blod.
Ögon ersätts utav tomma hål, och våra fingrar växer likt grenar uppåt tills vi sitter fast i taket. Alla är nakna, det är hemskt kallt, alla är blå, sakta kan jag vända huvudet, jag ser undergången, han kommer , han skall dra över oss, det är så tyst, mina snyftningar försvinner ljudlöst bort.
Men inte hjärtat. Hjärtat är fortfarande klart och rött, och starkt. Regelbundet och obekymrat klappar det på. Jag ser det genom hennes hud, jag ser konturerna utav hennes revben och under det ser jag ett brinnande hjärta. Och jag tittar på det och försvinner in i det.
Öl slås ut och byts ut. Du bankar in i honom men hon drar dig mot sig. Håller dig tätt intill henne så du känner dig trygg när dina hjärtan bankar i kapp. Det växer. DJ:n spela för oss. Och jag gräver in mitt huvud i din paljettbeklädda axel
Dom kommer aldrig hem
Det spelar ingen roll hur många ggr jag än går samma gata upp och ner. Skyltfönster, neonljus, och fan, jag trampar i gammal kebab. Halva världen svälter ihjäl sig, den andra halvan spyr upp maten. Ironi känner natten bäst till, det har den tagit examen i, fil kand.
Jag går med en bittersweet symphony, eldgaffel i ryggen, inte långt till dans, inte långt till ligga
Veckor senare eller bara några minuter, en evighet utanför klockans ramar
Men salt smak i munnen går jag därifrån, jag skulle lika gärna kunna krypa
Minne från dig
I varenda jävla gatuhörn känner jag av dig
Din sorgsna för länge sedan fördruckna blick, som ser rätt igenom mig, hela vägen till nästa natt
Spänn fast bilbältet så skall jag ta med dig på tidernas resa
Jag följer ett charmigt leende, en rygg,
Alla och allt som var. Är fortfarande.