På vägen hem

När jag med nyktra ögon möter natten


Hoppar av vid valand för att traska sista vägen hem


Folk går hem med djurmasker som huvuden


Vissa har svansar, vissa dansar, andra går hem efter slagfältet, andra går hem till ett krig


Mitt inre är en krigszon


Grått och dystert, emellanåt någon bomb som lyser upp


Djuren försöker prata med mig


Jag kan inte förstå dem


Jag är inget djur


Men med clowner kan jag prata och jag ser tre komma emot mig


Hej clowner, haft en bra kväll?


Håll käften ditt jävla freak! Vad sjutton gör hon på vår gata?


What??


Så jag tar in på en sidogata, och den är snällare mot mig


Lyser vänligt gör lyktstolparna, en böjer sig faktiskt ned och ger mig en kram


Överasskad av denna oväntade vänlighet


Och jag fnittrar som en liten flicka


Och kramar tillbaka, det kalla stålet mot en varm kind


Den blinkar åt mig och jag blinkar tillbaks


Vinkar adjö


Snurrar, och skuttar vidare


Och när jag slår i marken så slukar den mig


Ooooohhhh


Som i en alice i underlandet upplevelse tänker jag lycklig


Men efter ett tag inser jag att jag inte sjunker djupare


Jag verkar ha fastnat


I asfalten


Jag ligger på rygg och det enda som sticker ut är mitt ansikte


Och det trampar folk på


Aj, aj, sluta med det där


Grus i munnen


Spottar irreterat


Långsamt färgas mitt ansikte utav hundratals olika skoavtryck


Vissa trippar fram, andra stressar,


En pluton korsar gatan


Och jag tänker vi borde flyga


Du och jag


Och så tar vi med oss alla andra


För har man inte flygit


Har man ju aldrig flygit


Så enkelt kan ett konstaterande faktiskt vara



Vi var ju träd en gång i tiden



Som ville bli fria


Dåraktiga var vi


Nu släpar vi oss fram


Huvudet före fötterna


Hjärtat bärandes i en ask på armen


Förståndet har vi trampat på


Förnöjsamheten snubblade vi över


Snubblandes fram


Med kompassen hårt kramad i handen


En vanlig dag

Jag tar en klunk av en rödvinsflaska som varit öppen en vecka


Bara för att få känna mig lite dekadent

I min mormors gamla klänning och en rosa sjal virad ett hafsigt varv runt halsen


Bode ta en cigg också, helst en som är lite bryten på mitten


Vill ha sex


Nu kan du få mig så lätt


Ni allesammans


Kom kom kom alla ni ensamma så kan vi vara
ensamma tillsammans och bli en


För en liten stund i alla fall


Jag går på stan


Det blåser kallt, det gör ju det här vid kusten


Men jag är varm när jag tänker på dig, nu är du ju bara ett minne men du känns så verklig


Och jag ser dig i allt


Hela världen består av sex


.........


kvinnokroppar


Gungar


Nakna kvinnokroppar i en hög


På en äng


På asfalt


Vid hamnen


Konst utropar en kulturtant


Så exalterad så hon nästan kommer


Pojkar fnissar


Flickor fnissar


Några rynkar på ögonbrynen


Och feminist bulldozern kom, med ett rytande


Vi skall hjälpa er! Ta det lugnt!!!


Men allt jag vill är att bli älskad av en man och älska hon tillbaks, skär en ung kvinnoröst igenom hopen


Jag skiter i den jävla revolutionen


Revolutionen kan du ju inte skita i


Joho, jag får göra vad fan jag vill


Tänker sätta mig här och skälla som en hund för varje människa som går förbi


Men då skall jag ha betalt för det


Staten sitter med sitt stora arsle på en himla massa pengar


Då kan de minsann ge mig lite till hyra


Hyra? Du skall ju sitta här hela tiden säger du ju. En byggarbetare anslöt sig


Hundar, hynda, hundar  


En hund vet nog mer än dig skall jag säga, män vet ingenting, feministen vaknade till liv och tog sina systrar med sig


Ni är inte byggda till att veta så mycket, jucka och jobba är det enda ni duger till, och vet du vad, det är ni faktiskt ganska nöjda med om jag har förstått er rätt


Byggarbetaren skrattade gott, där satt hon huvudet på spiken, tänka sig


Nej men hörröru, nu anslöt sig konstnärs-Thomas


Jag bryr mig om mer än att bara producera, jag gillar allt det där lilla emellan


Som att ta av sig skorna efter en lång dag, minuten innan man somnar, att torka disk tillsammans med någon man tycker om, att kliva ur duschen, att få en puss av sitt barn, att snubbla till och återfå balansen eller att få betala kontakt på spårvagnen


Livet är underbart tjöt konstnärs-thomas och hoppade jämfota av glädje


Euforisk över att kunna säga så mycket utan att stamma i sällskap utav kvinnor


I och för sig jättejobbiga feminister men ändå


Det här är ju löjligt sa en annan, en som föredrar att vara anonym av ett skäl ingen förstår


Skall de bara ligga där? Kan man inte flytta på dem


Hrm, för min del gör det ingenting sa en äldre man med en kavat uppsyn


Detta påminner mig om min ungdom, folk såg lite skeptiskt på honom


Han sträckte ut armarna, ungefär som att han skulle värma upp och sa sedan


Jag tror minsann jag går och lägger mig där jag med


Och så tog han av sig kläderna och gjorde kvinnorna sällskap


En besvärad tystnad infann sig bland åskådarna


Öh, fan vad coolt sa punkarn


Han hette egentligen inte punkarn, men eftersom ingen verkade bemöda sig om att fråga efter hans namn så kallades han för det


Fan va coolt alltså


Sluta svär fräste en ung tjej


Punkarn synade henne nedifrån och upp


Fan vad fräsch alltså


Hon höjde på ögonbrynet, synade honom tillbaka och sa 


Vad gör du ikväll?


Det här är inget ställe att ragga på tjöt en av feministerna


Feministerna stod i stridsposition, i klunga med höjda axlar och spända nävar redo att fyra av.


Det här är skandal, varför måste folk vara nakna för att få uppmärksamhet? Varför krävs det att de ligger nakna i en HÖG för att folk skall se dem? Varför duger inte kvinnor som de är med kläder på? Lyssnar vi inte på Schyman? Feministen med ordet fick här slut på luft och var tvungen att ta en djup inandning innan hon kunde fortsätta igen. Fast här verkar hon ha glömt bort kvinnorna i förmån för sig själv.


Efter fyra år på försäkringskassan som sekreterare visste min chef fortfarande inte vad jag hette. Han kallade mig stumpan! Jag var tvungen att bära snäv kjol och högklackat, puh, som om de ville hindra mig från att sära på bena när det är det enda de vill att jag skall göra!


Jag brukade sätta på min chef mumlade kulturtanten drömmande, han brukade komma ut, lossa lite på slipsen, dra handen genom sina bruna kallufs och höja lite på ögonbrynet. Då lade jag vanligtvis ned telefonen, tog av mig glasögonen, bet mig i läppen och lutade mig förnöjsamt bakåt medan han tog itu med vad som finns där nere, däremellan.


Hon skrockade förtjust medan feministen tittade på henne med upprörd uppsyn.


Lät du honom göra vad han ville med dig?


Inte då, mer än så. Sa hon och log djärvt. Undrar om han fortfarande gillar häftapparater och kollogeblock skavandes i ryggen? Vart var de han bodde nu igen...


Vad fan är det här för jävla zoo? Sa den anonyma med ett bistert uttryck i ansiktet


En kille i hatt visslade förbi  obekymrad om femenisterna, de nakna kvinnorna, punkarnn med tungan i halsen nere på brunetten, gubben som försökte kravla sig längre upp på högen utav kroppar och konstnärs-thomas som stod och funderade på vad han skulle säga härnäst.


Killen i hatten var fullt upptagen med att komma på varför han lät Liselott glida honom ur händerna igår? Och hur var det den där låten gick? Han suckade till.. Borde jag skära ned på drickandet kanske? Han sneglade ned på skorna, sjukt snygga är de i alla fall, riktiga italienska.


vad

THere is no fucking revolution

Vi bryr oss inte om de fattiga

Fattiga i själ är vi alla

Vi har fyllt den med gamla tider, framtider och dött nedstampat hopp

Som sand


Svarta slåss mot svarta

There is no fight the power

Power fights power

Och vi ser ointresserat på

They are all dead ya know

Really, you mean on the inside

Nah. The poets man

Im a fookin poet

No


Can u explain ur attraction

To what?

Behöver jag stänga dörrar så du  kan se.

Har du inget svar på den så finns det ingen inget det


Men det finns en grupp

Fast den är osynlig

Han sa att man känner igen ens egna när man ser dem

Vi som grupperar oss



You are breaking my heart

Göra sönder något som man inte ens kan ta på

Jag kan ta på ditt bröst

Jag kan höra det slå

Jag kan slå dig sönder och samman utan att få tag i ditt hjärta

Jag kan vända mig om men ändå höra det slå i takt med mitt

För vi är


25/8-08 Lyssnar ...

25/8-08 Lyssnar på dig


Hon hoppade ut genom fönstret


Fönstret spottade ut henne


Hon föddes genom fönstret


Krängde sig igenom


Ramlade igenom


Såg inte ens att det var ett fönster


Gick igenom


Öppnade sakta och hoppades att den halvtrasiga fönsterkarmen inte skulle ge ifrån sig allt för mycket ljud


Hon slängde sig igenom glas garderad med gardiner


Och han stod nedanför och tog emot


Gräset fångade henne skrattande  


Hon fick resa sig upp med skrapade knän


Hon låg kvar med ansiktet nedåt


Hon låg kvar för hon kunde inte sluta titta på stjärnorna


Hon dog


Nästan


För livet


Tänkte hon


Förseglade brevet med din för evigt


Förseglade brevet med en suck


Förlåt mig men kom för guds skull inte och hämta mig


Med mod i hjärtat och dårskap  i skallen


Tron på att det väntade ett liv runt hörnet


Horder av fötter klackar som skrattar svänger över parkett golv


Du får ju alltid skjuts hem du


Artig klapp på kind och lätt kyss på hand svänger klack om och lämnar drömmar att vävas


Nätter som avbryts av bankar i väggen


Och du stiger snällt upp och fäller upp kragen och tar syster under armen


Men du lever för ljumma kvällar som snurrar runt dig


Allt snurrar runt dig


Så vackert


Så fort


Stora ögon följer stora stjärnor på stora skärmar


Och det talas om Amerika


Och en vän försvann till reykavik


Huvuden fulla av drömmar


Ditt huvud skrämmande tomt


Du ser till hjärtat ditt


I Karlstad finns familjen


Och minnen om hur  du gjorde världen bättre


Trots protester


Men du gjorde det


Trots sparkar och höjda röster


Redan då var du mamma, mormor, mormorsmor


Vad tar staden ifrån dig


Är du i staden eller staden i dig


En stad ruvar historier


Och en av dem glömmer du aldrig


Hon låg på högen utav en likhög


Och folke bernadotte räddade henne


Han såg henne såg att det fanns liv kvar


Trots att de hade dödat allt i henne


Hon satt på spårvagnen kraxade som en kråka


Hon var så rar


Hon kraxade som en kråka


Det är som att det är de två ytterligheterna numera


Du fårstår inte


Man brukade ta i hand


Nu är det kramar


Älskar i passion


Skjuter varandra


Brustna hjärtan skjuts genom luften


London och alla andra


Städer


sover


Nattvakter


Folkyra


Folkmord


väckelse


Vad händer

Hon satte ned foten, svart klack och snörning och började räkna stegen, baklänges,  plötsligt flög hon fram. Hon fann att runt varje gatuhörn fanns en ny stad och ett nytt jag.


Jaget jagas.


Och runt hörnet hittade hon honom. Ett med staden, en ikon, en hög med skräp, ett lik som levde. Hon tyckte att han var vacker, han tyckte nog ingenting, acid kyssen hade ännu inte lämnat hans radar.


Men på något sätt så passade hon inte in, hon var för snabb för denna gata, alla verkade röra sig i en slags symbios av bakfylla. Så hon svalde romen.  Och staden växte framför hennes ögon. Som en bok man äntligen kommer in i.  


En tom stad ekar, en full stad ger ekon.  Vi är fulla i staden, staden fyller oss.

Men det var folket som betydde något.  

Kille med lugg sneglar under. Smiths säger han, konstaterer, provocerar gör hon som håller takten. Lila tuppkamm svajar förbi. Guldscarf i ögonvrå, rosa prassel, no hassel. Två vänner tog sin låtsaskrabba på promenad, läppar möttes. Och prat du redan hört så många gånger tvingas du lyssna till igen. Men det gör ingenting för du gillar rösten.  


Har du någonsin följt  röken ifrån en rullad golden virgina? Långsamt medan du hör folk prata runt om dig. Eller suttit på en bänk och betraktat en scen där två pundare skriker på varandra? Du vet att hur mycket de än hatar varandra, så är de lojare till den andra än den bästa hund. Det är som att staden har bestämt det. Staden födde dem. Och slukar dem.    


When I said, I said I die for you.  


Och folk som ramlar

Han ramlade av scenen slog en kullerbytta, reste sig, svingade mikrofonen, tog en titt på den tomma gin flaskan och tänkte den är ju i alla fall halvfull. Och jag visste inte vad jag skulle säga till dig. Vi stod där och lät tystnaden tala. För den talar ju så jävla mycket bättre.  


Öl rinner längs sidenklänning. Asfalt kall under bara ben. Om han bara såg mig. Catwalk. Ingen catfight. Han är hennes. Fast i hemlighet min.

Vi tillhör alla någon. Till och med gatan. Gatan vandrar mainstreem snart. Jag tog tillbaka den för varje öl jag drack men de andra var tätt inpå mig. Flåsade mig i nacken.


Och folk kastar sig ivägen för dem.  Eller ur vägen. Och hittar nya platser. Döper nya gator. Förstå mig inte, du är inte en del utav the wonderful bohemian revolution.  


Walk in my shoes. Ta ett varv i mina skor. De är slitna men värmer dig och de hittar vägen. Det är sant jag ljuger inte. I går slutade jag ljuga. Då fimpande jag den sista osanningen och stampade och kvävde den.


Folk kan ta vad som helst ifrån en. Och du kan tjata på dem, beg them att ge det tillbaka men de kommer alltid att förneka, neka dig.


Plötsligt händer så mycket. Eller så lägger du bara märke till så mycket mer, blindlappar avslägsnas, och du spärrar förfärat upp ögonen

För plötsligt försvinner all färg, lampornas blixtrande ekar längre och längre bort ifrån dig, folks röda skrattande babblande munnar färgas gråa och ut ur dem väller blod.
Ögon ersätts utav tomma hål, och våra fingrar växer likt grenar uppåt tills vi sitter fast i taket. Alla är nakna, det är hemskt kallt, alla är blå, sakta kan jag vända huvudet, jag ser undergången, han kommer , han skall dra över oss, det är så tyst, mina snyftningar försvinner ljudlöst bort.
Men inte hjärtat. Hjärtat är fortfarande klart och rött, och starkt. Regelbundet och obekymrat klappar det på. Jag ser det genom hennes hud, jag ser konturerna utav hennes revben och under det ser jag ett brinnande hjärta. Och jag tittar på det och försvinner in i det.  


Öl slås ut och byts ut. Du bankar in i honom men hon drar dig mot sig. Håller dig tätt intill henne så du känner dig trygg när dina hjärtan bankar i kapp. Det växer. DJ:n spela för oss.                                Och jag gräver in mitt huvud i din paljettbeklädda axel


Dom kommer aldrig hem

Det spelar ingen roll hur många ggr jag än går samma gata upp och ner. Skyltfönster, neonljus, och fan, jag trampar i gammal kebab. Halva världen svälter ihjäl sig, den andra halvan spyr upp maten.  Ironi känner natten bäst till, det har den tagit examen i, fil kand.


Jag går med en bittersweet symphony, eldgaffel i ryggen, inte långt till dans, inte långt till ligga


Veckor senare eller bara några minuter, en evighet utanför klockans ramar


Men salt smak i munnen går jag därifrån, jag skulle lika gärna kunna krypa


Minne från dig


I varenda jävla gatuhörn känner jag av dig


Din sorgsna för länge sedan fördruckna blick, som ser rätt igenom mig, hela vägen till nästa natt


Spänn fast bilbältet så skall jag ta med dig på tidernas resa


Jag följer ett charmigt leende, en rygg,


 Alla och allt som var. Är fortfarande.  


RSS 2.0