På vägen hem
När jag med nyktra ögon möter natten
Hoppar av vid valand för att traska sista vägen hem
Folk går hem med djurmasker som huvuden
Vissa har svansar, vissa dansar, andra går hem efter slagfältet, andra går hem till ett krig
Mitt inre är en krigszon
Grått och dystert, emellanåt någon bomb som lyser upp
Djuren försöker prata med mig
Jag kan inte förstå dem
Jag är inget djur
Men med clowner kan jag prata och jag ser tre komma emot mig
Hej clowner, haft en bra kväll?
Håll käften ditt jävla freak! Vad sjutton gör hon på vår gata?
What??
Så jag tar in på en sidogata, och den är snällare mot mig
Lyser vänligt gör lyktstolparna, en böjer sig faktiskt ned och ger mig en kram
Överasskad av denna oväntade vänlighet
Och jag fnittrar som en liten flicka
Och kramar tillbaka, det kalla stålet mot en varm kind
Den blinkar åt mig och jag blinkar tillbaks
Vinkar adjö
Snurrar, och skuttar vidare
Och när jag slår i marken så slukar den mig
Ooooohhhh
Som i en alice i underlandet upplevelse tänker jag lycklig
Men efter ett tag inser jag att jag inte sjunker djupare
Jag verkar ha fastnat
I asfalten
Jag ligger på rygg och det enda som sticker ut är mitt ansikte
Och det trampar folk på
Aj, aj, sluta med det där
Grus i munnen
Spottar irreterat
Långsamt färgas mitt ansikte utav hundratals olika skoavtryck
Vissa trippar fram, andra stressar,
En pluton korsar gatan
Och jag tänker vi borde flyga
Du och jag
Och så tar vi med oss alla andra
För har man inte flygit
Har man ju aldrig flygit
Så enkelt kan ett konstaterande faktiskt vara
Vi var ju träd en gång i tiden
Som ville bli fria
Dåraktiga var vi
Nu släpar vi oss fram
Huvudet före fötterna
Hjärtat bärandes i en ask på armen
Förståndet har vi trampat på
Förnöjsamheten snubblade vi över
Snubblandes fram
Med kompassen hårt kramad i handen
En vanlig dag
Jag tar en klunk av en rödvinsflaska som varit öppen en vecka
Bara för att få känna mig lite dekadent
I min mormors gamla klänning och en rosa sjal virad ett hafsigt varv runt halsen
Bode ta en cigg också, helst en som är lite bryten på mitten
Vill ha sex
Nu kan du få mig så lätt
Ni allesammans
Kom kom kom alla ni ensamma så kan vi vara
ensamma tillsammans och bli en
För en liten stund i alla fall
Jag går på stan
Det blåser kallt, det gör ju det här vid kusten
Men jag är varm när jag tänker på dig, nu är du ju bara ett minne men du känns så verklig
Och jag ser dig i allt
Hela världen består av sex
.........
kvinnokroppar
Gungar
Nakna kvinnokroppar i en hög
På en äng
På asfalt
Vid hamnen
Konst utropar en kulturtant
Så exalterad så hon nästan kommer
Pojkar fnissar
Flickor fnissar
Några rynkar på ögonbrynen
Och feminist bulldozern kom, med ett rytande
Vi skall hjälpa er! Ta det lugnt!!!
Men allt jag vill är att bli älskad av en man och älska hon tillbaks, skär en ung kvinnoröst igenom hopen
Jag skiter i den jävla revolutionen
Revolutionen kan du ju inte skita i
Joho, jag får göra vad fan jag vill
Tänker sätta mig här och skälla som en hund för varje människa som går förbi
Men då skall jag ha betalt för det
Staten sitter med sitt stora arsle på en himla massa pengar
Då kan de minsann ge mig lite till hyra
Hyra? Du skall ju sitta här hela tiden säger du ju. En byggarbetare anslöt sig
Hundar, hynda, hundar
En hund vet nog mer än dig skall jag säga, män vet ingenting, feministen vaknade till liv och tog sina systrar med sig
Ni är inte byggda till att veta så mycket, jucka och jobba är det enda ni duger till, och vet du vad, det är ni faktiskt ganska nöjda med om jag har förstått er rätt
Byggarbetaren skrattade gott, där satt hon huvudet på spiken, tänka sig
Nej men hörröru, nu anslöt sig konstnärs-Thomas
Jag bryr mig om mer än att bara producera, jag gillar allt det där lilla emellan
Som att ta av sig skorna efter en lång dag, minuten innan man somnar, att torka disk tillsammans med någon man tycker om, att kliva ur duschen, att få en puss av sitt barn, att snubbla till och återfå balansen eller att få betala kontakt på spårvagnen
Livet är underbart tjöt konstnärs-thomas och hoppade jämfota av glädje
Euforisk över att kunna säga så mycket utan att stamma i sällskap utav kvinnor
I och för sig jättejobbiga feminister men ändå
Det här är ju löjligt sa en annan, en som föredrar att vara anonym av ett skäl ingen förstår
Skall de bara ligga där? Kan man inte flytta på dem
Hrm, för min del gör det ingenting sa en äldre man med en kavat uppsyn
Detta påminner mig om min ungdom, folk såg lite skeptiskt på honom
Han sträckte ut armarna, ungefär som att han skulle värma upp och sa sedan
Jag tror minsann jag går och lägger mig där jag med
Och så tog han av sig kläderna och gjorde kvinnorna sällskap
En besvärad tystnad infann sig bland åskådarna
Öh, fan vad coolt sa punkarn
Han hette egentligen inte punkarn, men eftersom ingen verkade bemöda sig om att fråga efter hans namn så kallades han för det
Fan va coolt alltså
Sluta svär fräste en ung tjej
Punkarn synade henne nedifrån och upp
Fan vad fräsch alltså
Hon höjde på ögonbrynet, synade honom tillbaka och sa
Vad gör du ikväll?
Det här är inget ställe att ragga på tjöt en av feministerna
Feministerna stod i stridsposition, i klunga med höjda axlar och spända nävar redo att fyra av.
Det här är skandal, varför måste folk vara nakna för att få uppmärksamhet? Varför krävs det att de ligger nakna i en HÖG för att folk skall se dem? Varför duger inte kvinnor som de är med kläder på? Lyssnar vi inte på Schyman? Feministen med ordet fick här slut på luft och var tvungen att ta en djup inandning innan hon kunde fortsätta igen. Fast här verkar hon ha glömt bort kvinnorna i förmån för sig själv.
Efter fyra år på försäkringskassan som sekreterare visste min chef fortfarande inte vad jag hette. Han kallade mig stumpan! Jag var tvungen att bära snäv kjol och högklackat, puh, som om de ville hindra mig från att sära på bena när det är det enda de vill att jag skall göra!
Jag brukade sätta på min chef mumlade kulturtanten drömmande, han brukade komma ut, lossa lite på slipsen, dra handen genom sina bruna kallufs och höja lite på ögonbrynet. Då lade jag vanligtvis ned telefonen, tog av mig glasögonen, bet mig i läppen och lutade mig förnöjsamt bakåt medan han tog itu med vad som finns där nere, däremellan.
Hon skrockade förtjust medan feministen tittade på henne med upprörd uppsyn.
Lät du honom göra vad han ville med dig?
Inte då, mer än så. Sa hon och log djärvt. Undrar om han fortfarande gillar häftapparater och kollogeblock skavandes i ryggen? Vart var de han bodde nu igen...
Vad fan är det här för jävla zoo? Sa den anonyma med ett bistert uttryck i ansiktet
En kille i hatt visslade förbi obekymrad om femenisterna, de nakna kvinnorna, punkarnn med tungan i halsen nere på brunetten, gubben som försökte kravla sig längre upp på högen utav kroppar och konstnärs-thomas som stod och funderade på vad han skulle säga härnäst.
Killen i hatten var fullt upptagen med att komma på varför han lät Liselott glida honom ur händerna igår? Och hur var det den där låten gick? Han suckade till.. Borde jag skära ned på drickandet kanske? Han sneglade ned på skorna, sjukt snygga är de i alla fall, riktiga italienska.
vad
THere is no fucking revolution
Vi bryr oss inte om de fattiga
Fattiga i själ är vi alla
Vi har fyllt den med gamla tider, framtider och dött nedstampat hopp
Som sand
Svarta slåss mot svarta
There is no fight the power
Power fights power
Och vi ser ointresserat på
They are all dead ya know
Really, you mean on the inside
Nah. The poets man
Im a fookin poet
No
Can u explain ur attraction
To what?
Behöver jag stänga dörrar så du kan se.
Har du inget svar på den så finns det ingen inget det
Men det finns en grupp
Fast den är osynlig
Han sa att man känner igen ens egna när man ser dem
Vi som grupperar oss
You are breaking my heart
Göra sönder något som man inte ens kan ta på
Jag kan ta på ditt bröst
Jag kan höra det slå
Jag kan slå dig sönder och samman utan att få tag i ditt hjärta
Jag kan vända mig om men ändå höra det slå i takt med mitt
För vi är
25/8-08 Lyssnar ...
25/8-08 Lyssnar på dig
Hon hoppade ut genom fönstret
Fönstret spottade ut henne
Hon föddes genom fönstret
Krängde sig igenom
Ramlade igenom
Såg inte ens att det var ett fönster
Gick igenom
Öppnade sakta och hoppades att den halvtrasiga fönsterkarmen inte skulle ge ifrån sig allt för mycket ljud
Hon slängde sig igenom glas garderad med gardiner
Och han stod nedanför och tog emot
Gräset fångade henne skrattande
Hon fick resa sig upp med skrapade knän
Hon låg kvar med ansiktet nedåt
Hon låg kvar för hon kunde inte sluta titta på stjärnorna
Hon dog
Nästan
För livet
Tänkte hon
Förseglade brevet med din för evigt
Förseglade brevet med en suck
Förlåt mig men kom för guds skull inte och hämta mig
Med mod i hjärtat och dårskap i skallen
Tron på att det väntade ett liv runt hörnet
Horder av fötter klackar som skrattar svänger över parkett golv
Du får ju alltid skjuts hem du
Artig klapp på kind och lätt kyss på hand svänger klack om och lämnar drömmar att vävas
Nätter som avbryts av bankar i väggen
Och du stiger snällt upp och fäller upp kragen och tar syster under armen
Men du lever för ljumma kvällar som snurrar runt dig
Allt snurrar runt dig
Så vackert
Så fort
Stora ögon följer stora stjärnor på stora skärmar
Och det talas om Amerika
Och en vän försvann till reykavik
Huvuden fulla av drömmar
Ditt huvud skrämmande tomt
Du ser till hjärtat ditt
I Karlstad finns familjen
Och minnen om hur du gjorde världen bättre
Trots protester
Men du gjorde det
Trots sparkar och höjda röster
Redan då var du mamma, mormor, mormorsmor
Vad tar staden ifrån dig
Är du i staden eller staden i dig
En stad ruvar historier
Och en av dem glömmer du aldrig
Hon låg på högen utav en likhög
Och folke bernadotte räddade henne
Han såg henne såg att det fanns liv kvar
Trots att de hade dödat allt i henne
Hon satt på spårvagnen kraxade som en kråka
Hon var så rar
Hon kraxade som en kråka
Det är som att det är de två ytterligheterna numera
Du fårstår inte
Man brukade ta i hand
Nu är det kramar
Älskar i passion
Skjuter varandra
Brustna hjärtan skjuts genom luften
London och alla andra
Städer
sover
Nattvakter
Folkyra
Folkmord
väckelse
Vad händer
Hon satte ned foten, svart klack och snörning och började räkna stegen, baklänges, plötsligt flög hon fram. Hon fann att runt varje gatuhörn fanns en ny stad och ett nytt jag.
Jaget jagas.
Och runt hörnet hittade hon honom. Ett med staden, en ikon, en hög med skräp, ett lik som levde. Hon tyckte att han var vacker, han tyckte nog ingenting, acid kyssen hade ännu inte lämnat hans radar.
Men på något sätt så passade hon inte in, hon var för snabb för denna gata, alla verkade röra sig i en slags symbios av bakfylla. Så hon svalde romen. Och staden växte framför hennes ögon. Som en bok man äntligen kommer in i.
En tom stad ekar, en full stad ger ekon. Vi är fulla i staden, staden fyller oss.
Men det var folket som betydde något.
Kille med lugg sneglar under. Smiths säger han, konstaterer, provocerar gör hon som håller takten. Lila tuppkamm svajar förbi. Guldscarf i ögonvrå, rosa prassel, no hassel. Två vänner tog sin låtsaskrabba på promenad, läppar möttes. Och prat du redan hört så många gånger tvingas du lyssna till igen. Men det gör ingenting för du gillar rösten.
Har du någonsin följt röken ifrån en rullad golden virgina? Långsamt medan du hör folk prata runt om dig. Eller suttit på en bänk och betraktat en scen där två pundare skriker på varandra? Du vet att hur mycket de än hatar varandra, så är de lojare till den andra än den bästa hund. Det är som att staden har bestämt det. Staden födde dem. Och slukar dem.
When I said, I said I die for you.
Och folk som ramlar
Han ramlade av scenen slog en kullerbytta, reste sig, svingade mikrofonen, tog en titt på den tomma gin flaskan och tänkte den är ju i alla fall halvfull. Och jag visste inte vad jag skulle säga till dig. Vi stod där och lät tystnaden tala. För den talar ju så jävla mycket bättre.
Öl rinner längs sidenklänning. Asfalt kall under bara ben. Om han bara såg mig. Catwalk. Ingen catfight. Han är hennes. Fast i hemlighet min.
Vi tillhör alla någon. Till och med gatan. Gatan vandrar mainstreem snart. Jag tog tillbaka den för varje öl jag drack men de andra var tätt inpå mig. Flåsade mig i nacken.
Och folk kastar sig ivägen för dem. Eller ur vägen. Och hittar nya platser. Döper nya gator. Förstå mig inte, du är inte en del utav the wonderful bohemian revolution.
Walk in my shoes. Ta ett varv i mina skor. De är slitna men värmer dig och de hittar vägen. Det är sant jag ljuger inte. I går slutade jag ljuga. Då fimpande jag den sista osanningen och stampade och kvävde den.
Folk kan ta vad som helst ifrån en. Och du kan tjata på dem, beg them att ge det tillbaka men de kommer alltid att förneka, neka dig.
Plötsligt händer så mycket. Eller så lägger du bara märke till så mycket mer, blindlappar avslägsnas, och du spärrar förfärat upp ögonen
För plötsligt försvinner all färg, lampornas blixtrande ekar längre och längre bort ifrån dig, folks röda skrattande babblande munnar färgas gråa och ut ur dem väller blod.
Ögon ersätts utav tomma hål, och våra fingrar växer likt grenar uppåt tills vi sitter fast i taket. Alla är nakna, det är hemskt kallt, alla är blå, sakta kan jag vända huvudet, jag ser undergången, han kommer , han skall dra över oss, det är så tyst, mina snyftningar försvinner ljudlöst bort.
Men inte hjärtat. Hjärtat är fortfarande klart och rött, och starkt. Regelbundet och obekymrat klappar det på. Jag ser det genom hennes hud, jag ser konturerna utav hennes revben och under det ser jag ett brinnande hjärta. Och jag tittar på det och försvinner in i det.
Öl slås ut och byts ut. Du bankar in i honom men hon drar dig mot sig. Håller dig tätt intill henne så du känner dig trygg när dina hjärtan bankar i kapp. Det växer. DJ:n spela för oss. Och jag gräver in mitt huvud i din paljettbeklädda axel
Dom kommer aldrig hem
Det spelar ingen roll hur många ggr jag än går samma gata upp och ner. Skyltfönster, neonljus, och fan, jag trampar i gammal kebab. Halva världen svälter ihjäl sig, den andra halvan spyr upp maten. Ironi känner natten bäst till, det har den tagit examen i, fil kand.
Jag går med en bittersweet symphony, eldgaffel i ryggen, inte långt till dans, inte långt till ligga
Veckor senare eller bara några minuter, en evighet utanför klockans ramar
Men salt smak i munnen går jag därifrån, jag skulle lika gärna kunna krypa
Minne från dig
I varenda jävla gatuhörn känner jag av dig
Din sorgsna för länge sedan fördruckna blick, som ser rätt igenom mig, hela vägen till nästa natt
Spänn fast bilbältet så skall jag ta med dig på tidernas resa
Jag följer ett charmigt leende, en rygg,
Alla och allt som var. Är fortfarande.