På vägen hem
När jag med nyktra ögon möter natten
Hoppar av vid valand för att traska sista vägen hem
Folk går hem med djurmasker som huvuden
Vissa har svansar, vissa dansar, andra går hem efter slagfältet, andra går hem till ett krig
Mitt inre är en krigszon
Grått och dystert, emellanåt någon bomb som lyser upp
Djuren försöker prata med mig
Jag kan inte förstå dem
Jag är inget djur
Men med clowner kan jag prata och jag ser tre komma emot mig
Hej clowner, haft en bra kväll?
Håll käften ditt jävla freak! Vad sjutton gör hon på vår gata?
What??
Så jag tar in på en sidogata, och den är snällare mot mig
Lyser vänligt gör lyktstolparna, en böjer sig faktiskt ned och ger mig en kram
Överasskad av denna oväntade vänlighet
Och jag fnittrar som en liten flicka
Och kramar tillbaka, det kalla stålet mot en varm kind
Den blinkar åt mig och jag blinkar tillbaks
Vinkar adjö
Snurrar, och skuttar vidare
Och när jag slår i marken så slukar den mig
Ooooohhhh
Som i en alice i underlandet upplevelse tänker jag lycklig
Men efter ett tag inser jag att jag inte sjunker djupare
Jag verkar ha fastnat
I asfalten
Jag ligger på rygg och det enda som sticker ut är mitt ansikte
Och det trampar folk på
Aj, aj, sluta med det där
Grus i munnen
Spottar irreterat
Långsamt färgas mitt ansikte utav hundratals olika skoavtryck
Vissa trippar fram, andra stressar,
En pluton korsar gatan
Och jag tänker vi borde flyga
Du och jag
Och så tar vi med oss alla andra
För har man inte flygit
Har man ju aldrig flygit
Så enkelt kan ett konstaterande faktiskt vara
Vi var ju träd en gång i tiden
Som ville bli fria
Dåraktiga var vi
Nu släpar vi oss fram
Huvudet före fötterna
Hjärtat bärandes i en ask på armen
Förståndet har vi trampat på
Förnöjsamheten snubblade vi över
Snubblandes fram
Med kompassen hårt kramad i handen
